1842-1931 Italian Giovanni Boldini Locations Italian painter and printmaker. He received his earliest training from his father, the painter Antonio Boldini (1799-1872). From 1858 he may have attended courses given by Girolamo Domenichini (1813-91) and Giovanni Pagliarini (?1809-78) at the Civico Ateneo di Palazzo dei Diamanti, where he assiduously copied Old Masters. At 18 he was already known in Ferrara as an accomplished portrait painter. In 1862 he went to Florence, where he sporadically attended the Scuola del Nudo at the Accademia di Belle Arti. He frequented the Caffe Michelangiolo, a meeting-place of progressive artists, where he came into contact with the MACCHIAIOLI group of artists.  Related Paintings of Giovanni Boldini :. | Portrait of Mlle Lantelme | Highway of Combes-la-Ville (nn02) | Portrait of Elizabeth Wharton Drexel | Portrait of John Singer Sargent | The Melon |
Related Artists:
Edwin Blashfield
(December 5, 1848 - October 12, 1936), an American artist, was born in New York City. He was a pupil of Leon Joseph Florentin Bonnat in Paris beginning in 1867, and became (1888) a member of the National Academy of Design in New York. For some years a genre painter, he later turned to decorative work, where his academic background in painting and extensive travels to study fresco painting in Italy melded in work marked by rare delicacy and beauty of coloring. Considered a leading muralist of the late 19th century, he painted mural decorations or created mosaics in a number of places associated with the American Renaissance period. His style is cited as an influence of Pierre Puvis de Chavannes, Jean-Paul Laurens, and Paul Baudr. With his wife he wrote Italian Cities (1900) and edited Vasari's Lives of the Painters (1896), and was well known as a lecturer and writer on art. He became president of the Society of Mural Painters, and of the Society of American Artists.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Carl Wagner
1796-1867